Alfie är en hjälte!
... och matte är en kratta.
Idag var vi på hoppträning hos Tina utanför Västerås. Javve fick stanna hemma för han har tyvärr ett tråkigt skav i karleden höger bak av att ha haft boots i hagen som glömdes att tas av nattetid under helgledigheten.
Först jobbade jag med Danne. Efter i måndags läste jag faktiskt lite på olika forum om folk som har problem med diverse unghästar och något som ständigt återkom var "seven games". Jag blev så klart nyfiken och läste på och tänkte att det kan ju vara kul att testa! Sagt och gjort, idag var det specifik NH-träning i form av Seven Games som stod på schemat för Danne. Lek 1 är "the friendly game". Den går ut på att hästen ska acceptera din beröring, både med bara handen och med verktyg, överallt på kroppen. Syftet är att hästen ska förstå att du och dina saker aldrig skulle skada hästen eller är farliga. Syftet med lek 2 är att hästen ska flytta sig undan för ett konstant tryck. Då börjar man med så lätt beröring som möjligt och sedan ökas trycket efterhand tills en reaktion uppstår.
Han var väldigt duktig och oerhört obrydd i lek 1. Inte ens när jag kittlade honom i karlederna reagerade han! Ibland gick han runt lite, men det kändes snarare som att det var för att han hade myror i benen snarare än att han var rädd eller så. Vissa saker reagerade han lite på, t.ex. när jag svingade repet som en helikopter över honom (det är en riktig del av övningen, "helikoptern" kallas det), men det är ändå första gången så vi ska väl ha något att träna på också! Framförallt jag... jag var riktigt kass på att svinga repet.
Sen lekte vi även lek 2 som då innebär att hästen ska flytta sig undan för tryck. Även på detta blev han duktig och jag tror att han tyckte att detta var ett roligt och omväxlande pass. Tyvärr är jag alldeles för dålig på att avsluta i tid så han hann tyvärr ta slut i huvudet fokus-mässigt och började bli lite bråkig på slutet och kunde inte stå still.
Efter hoppträningen gick jag ut i Dannes hage när vi gick förbi och lekte lite kull kan man väl säga med hästarna. Syftet var att kunna visa att jag bestämmer och valla Danne (samt andra hästar som råkade vara i vägen) för att sedan gulla med honom och stå och klia varandra. Det kan klinga lite konstigt. Hur ska hästen förstå när den ska gå iväg och när den ska komma och bli kliad? Svaret är att det beror så mycket på din kroppshållning och vilken utstrålning du har. Om du går med hårda bestämda steg, håller huvudet högt och liksom marscherar fram visar du tydligt att du ska gå rakt fram och att de som är i vägen bör flytta på sig. Gör de inte det kan du stampa hårdare när du går, kanske låta på ett argt sätt och i värsta fall får du gå in i hästen ganska hårdhänt om den inte flyttar på sig. När du ska gulla med hästen sänker du axlarna, mjuknar i din hållning och utstrålning och jollrar lite med hästarna. Le och ha en glad och trevlig utstrålning. Det funkar förvånansvärt bra. Eller tja, kanske inte såå förvånande med tanke på att detta är sättet som hästarna själva kommunicerar på.
Så till hoppträningen. Aj aj aj vad kasst jag red kändes det som! Alfie var en ängel som räddade mig i många situationer, en riktig hjälte! Jag fick liksom inte riktigt till ridningen idag. Jag var bitvis både passiv och forcerande på samma gång på något vis. Jag lyckades helt enkelt inte få till någon fin kvalitetsgalopp utan det gick mest bara fort. Helt ärligt undrade jag om jag råkat ställa in så att filmen skulle spelas i dubbel hastighet nu när jag kollade på den i dator! Tur att Alfie är schysst och hoppar så fint ändå. Jag var inte riktigt med i matchen idag och det blev en del språng som jag inte riktigt följde med i. Men men. Nya tag imorgon!
Idag var vi på hoppträning hos Tina utanför Västerås. Javve fick stanna hemma för han har tyvärr ett tråkigt skav i karleden höger bak av att ha haft boots i hagen som glömdes att tas av nattetid under helgledigheten.
Först jobbade jag med Danne. Efter i måndags läste jag faktiskt lite på olika forum om folk som har problem med diverse unghästar och något som ständigt återkom var "seven games". Jag blev så klart nyfiken och läste på och tänkte att det kan ju vara kul att testa! Sagt och gjort, idag var det specifik NH-träning i form av Seven Games som stod på schemat för Danne. Lek 1 är "the friendly game". Den går ut på att hästen ska acceptera din beröring, både med bara handen och med verktyg, överallt på kroppen. Syftet är att hästen ska förstå att du och dina saker aldrig skulle skada hästen eller är farliga. Syftet med lek 2 är att hästen ska flytta sig undan för ett konstant tryck. Då börjar man med så lätt beröring som möjligt och sedan ökas trycket efterhand tills en reaktion uppstår.
En bekväm höjd att sätta på grimman på, tyckte matte!
Han var väldigt duktig och oerhört obrydd i lek 1. Inte ens när jag kittlade honom i karlederna reagerade han! Ibland gick han runt lite, men det kändes snarare som att det var för att han hade myror i benen snarare än att han var rädd eller så. Vissa saker reagerade han lite på, t.ex. när jag svingade repet som en helikopter över honom (det är en riktig del av övningen, "helikoptern" kallas det), men det är ändå första gången så vi ska väl ha något att träna på också! Framförallt jag... jag var riktigt kass på att svinga repet.
Sen lekte vi även lek 2 som då innebär att hästen ska flytta sig undan för tryck. Även på detta blev han duktig och jag tror att han tyckte att detta var ett roligt och omväxlande pass. Tyvärr är jag alldeles för dålig på att avsluta i tid så han hann tyvärr ta slut i huvudet fokus-mässigt och började bli lite bråkig på slutet och kunde inte stå still.
Efter hoppträningen gick jag ut i Dannes hage när vi gick förbi och lekte lite kull kan man väl säga med hästarna. Syftet var att kunna visa att jag bestämmer och valla Danne (samt andra hästar som råkade vara i vägen) för att sedan gulla med honom och stå och klia varandra. Det kan klinga lite konstigt. Hur ska hästen förstå när den ska gå iväg och när den ska komma och bli kliad? Svaret är att det beror så mycket på din kroppshållning och vilken utstrålning du har. Om du går med hårda bestämda steg, håller huvudet högt och liksom marscherar fram visar du tydligt att du ska gå rakt fram och att de som är i vägen bör flytta på sig. Gör de inte det kan du stampa hårdare när du går, kanske låta på ett argt sätt och i värsta fall får du gå in i hästen ganska hårdhänt om den inte flyttar på sig. När du ska gulla med hästen sänker du axlarna, mjuknar i din hållning och utstrålning och jollrar lite med hästarna. Le och ha en glad och trevlig utstrålning. Det funkar förvånansvärt bra. Eller tja, kanske inte såå förvånande med tanke på att detta är sättet som hästarna själva kommunicerar på.
Så till hoppträningen. Aj aj aj vad kasst jag red kändes det som! Alfie var en ängel som räddade mig i många situationer, en riktig hjälte! Jag fick liksom inte riktigt till ridningen idag. Jag var bitvis både passiv och forcerande på samma gång på något vis. Jag lyckades helt enkelt inte få till någon fin kvalitetsgalopp utan det gick mest bara fort. Helt ärligt undrade jag om jag råkat ställa in så att filmen skulle spelas i dubbel hastighet nu när jag kollade på den i dator! Tur att Alfie är schysst och hoppar så fint ändå. Jag var inte riktigt med i matchen idag och det blev en del språng som jag inte riktigt följde med i. Men men. Nya tag imorgon!
Kommentarer
Skicka en kommentar