Äntligen tillbaka!
Nu är vi tillbaka efter två dagar från stallet. Det är skönt att komma tillbaka till välkända rutiner och hästar som gnäggar när man kommer till hagen. Nu är hagen mockad, lunch-hönätet nyfyllt, vattnet påfyllt och boxarna fixade. Idag har även alla tre hästarna blivit aktiverade samma dag!
På vägen hem från landet svängde vi förbi Danne för att kolla hans sår. Först borstade vi. Han var så lugn och duktig i säkert en timme medan jag och mamma halvt kvävdes av allt hår. Han rörde i princip inte en hov (förutom när vi flyttade honom såklart). Bortsett från när jag tränade på att röra hans öron, de är nämligen väldigt privat område enligt Danne. Han blev lite upprörd och steppade runt lite och ryckte med huvudet. Till saken hör att jag stod på en pall precis som i lördags när jag tog hand om såret, som ju sitter precis mellan öronen, så jag tror att han trodde att jag skulle pilla i såret och inte bara stå och klia och klappa honom som vanligt. När han lugnade sig och accepterade någorlunda bra att jag höll om hans öron gick vi ut på promenad.
Antingen var det en trotsig dag, eller så tog koncentrationen och fokusen slut i stallgången, för han ville inte gå längre än till grinden till hans hage. Dit men inte längre, sa han. Nu förstår jag inte längre vad smackningar betyder och jag kan plötsligt inte gå i grimskaft.
Suck, tänkte jag. Bara att tålmodigt smacka och peta med spöt på rumpan och visa vägen framåt. Sen var han jätteduktig en lång sträcka. Han gick så lugnt förbi stohagen trots att de galopperade längs staketet fram och tillbaka och ställde upp sig.
Dock hade han åter glömt det här med att trava i grimma och grimskaft, men så fort han kommit på att han ska börja trava när jag börjar springa tyckte han att det var riktigt roligt. Direkt efter traven tränade vi uppställning. Han hade lite svårt att stå still och fokusera. Med tanke på unghästtest och rådgivande hingstbedömning är det bra att öva på att man kan behöva stå still och bli bedömd oavsett vad man gjort precis innan, tycker jag i alla fall.
Vid uppställningsträningen tror jag att bränslet i fokus-tanken tog slut för sen var han rent utav odräglig att leda, speciellt förbi stohagen där det åter igen raceades fram och tillbaka längs staketet. Jag fick verkligen kämpa för att han skulle kunna hålla fokus på mig och jobba med övningar som stanna, backa, vända, flytta etc.
En väldigt effektiv övning var att "mini-longera" honom. Vi gick på en mycket liten volt och övningen gick ut på att jag skulle flytta hans bog och framparti utåt. Detta gjorde jag för att han dels skulle få en uppgift och på så sätt fokusera på mig istället för runt omkring sig, dels som korrigering för att han gick alldeles för nära mig när jag ledde honom, och dels för att de hamnar lite ur balans när de flyttas i sidled när de är formade i sidan. På så sätt skulle han inte kunna lyckas göra så mycket otyg om han skulle få för sig att busa eller sätta emot och bråka med mig.
Idag var det alltså lite unghästfasoner och det kändes som att han försökte testa vem som bestämmer. Det kändes väldigt skönt att ta sig igenom detta och att det slutade med att han sänkte huvudet och vi stod och gosade en stund innan jag släppte ut honom i hagen igen. Så här i efterhand kanske jag skulle ha avslutat tidigare, eller struntat i uppställningen eller vänt direkt när han började lyssna igen när vi gick från hans hage i början. Vad vet jag? Det var hur som helst skönt att det slutade så bra, för ibland känner jag mig lite vilsen när vi arbetar med Danne. Om man då läser på något hästforum känner man sig endast ännu mer vilsen för alla verkar göra på olika sätt och predika sin lära. Det enda man kan konstatera av det är att alla vägar bär till Rom. Det är väl bara att fortsätta göra sitt bästa och använda sunt förnuft.
När vi kom hem från Danne satte vi oss och kollade på sommarbeten... Har lite panik över att vara ute så sent, men jag har ändå hittat tre stycken beten som verkar intressanta så nu får vi hålla tummarna. Det är en rätt svår trio att hitta bete till med två valacker på 17 och 9 samt en 2-årig hingst.
Därefter åkte vi till vårt hemmastall och fixade och påtade allt vad stallsysslor heter och sedan tog vi en härlig uteritt. Mestadels var det faktiskt sol och himla mysigt! Jag tränade galoppfattningar och galoppombyten med Alfie samtidigt som mamma tränade avspändhet och låg form i typ arbetstrav med Javve.
Okej, nu har jag även satt ihop en video från dagens "pass" med Danne. Innan jag gjorde filmen tänkte jag att han idag tagit priset som jordens bråkstake. Men helt ärligt, så farligt tycker jag inte att det är! Med tanke på att han är två och vi går förbi en hage med brunstiga och livsglada ston räknas han nog inte som en vidare bråkstake.
Nu, 23.40, ska jag gå och lägga mig så jag kan gå upp och ha dressyrträning 06.30-8, tagga!
På vägen hem från landet svängde vi förbi Danne för att kolla hans sår. Först borstade vi. Han var så lugn och duktig i säkert en timme medan jag och mamma halvt kvävdes av allt hår. Han rörde i princip inte en hov (förutom när vi flyttade honom såklart). Bortsett från när jag tränade på att röra hans öron, de är nämligen väldigt privat område enligt Danne. Han blev lite upprörd och steppade runt lite och ryckte med huvudet. Till saken hör att jag stod på en pall precis som i lördags när jag tog hand om såret, som ju sitter precis mellan öronen, så jag tror att han trodde att jag skulle pilla i såret och inte bara stå och klia och klappa honom som vanligt. När han lugnade sig och accepterade någorlunda bra att jag höll om hans öron gick vi ut på promenad.
Antingen var det en trotsig dag, eller så tog koncentrationen och fokusen slut i stallgången, för han ville inte gå längre än till grinden till hans hage. Dit men inte längre, sa han. Nu förstår jag inte längre vad smackningar betyder och jag kan plötsligt inte gå i grimskaft.
Suck, tänkte jag. Bara att tålmodigt smacka och peta med spöt på rumpan och visa vägen framåt. Sen var han jätteduktig en lång sträcka. Han gick så lugnt förbi stohagen trots att de galopperade längs staketet fram och tillbaka och ställde upp sig.
Dock hade han åter glömt det här med att trava i grimma och grimskaft, men så fort han kommit på att han ska börja trava när jag börjar springa tyckte han att det var riktigt roligt. Direkt efter traven tränade vi uppställning. Han hade lite svårt att stå still och fokusera. Med tanke på unghästtest och rådgivande hingstbedömning är det bra att öva på att man kan behöva stå still och bli bedömd oavsett vad man gjort precis innan, tycker jag i alla fall.
Vid uppställningsträningen tror jag att bränslet i fokus-tanken tog slut för sen var han rent utav odräglig att leda, speciellt förbi stohagen där det åter igen raceades fram och tillbaka längs staketet. Jag fick verkligen kämpa för att han skulle kunna hålla fokus på mig och jobba med övningar som stanna, backa, vända, flytta etc.
En väldigt effektiv övning var att "mini-longera" honom. Vi gick på en mycket liten volt och övningen gick ut på att jag skulle flytta hans bog och framparti utåt. Detta gjorde jag för att han dels skulle få en uppgift och på så sätt fokusera på mig istället för runt omkring sig, dels som korrigering för att han gick alldeles för nära mig när jag ledde honom, och dels för att de hamnar lite ur balans när de flyttas i sidled när de är formade i sidan. På så sätt skulle han inte kunna lyckas göra så mycket otyg om han skulle få för sig att busa eller sätta emot och bråka med mig.
Idag var det alltså lite unghästfasoner och det kändes som att han försökte testa vem som bestämmer. Det kändes väldigt skönt att ta sig igenom detta och att det slutade med att han sänkte huvudet och vi stod och gosade en stund innan jag släppte ut honom i hagen igen. Så här i efterhand kanske jag skulle ha avslutat tidigare, eller struntat i uppställningen eller vänt direkt när han började lyssna igen när vi gick från hans hage i början. Vad vet jag? Det var hur som helst skönt att det slutade så bra, för ibland känner jag mig lite vilsen när vi arbetar med Danne. Om man då läser på något hästforum känner man sig endast ännu mer vilsen för alla verkar göra på olika sätt och predika sin lära. Det enda man kan konstatera av det är att alla vägar bär till Rom. Det är väl bara att fortsätta göra sitt bästa och använda sunt förnuft.
När vi kom hem från Danne satte vi oss och kollade på sommarbeten... Har lite panik över att vara ute så sent, men jag har ändå hittat tre stycken beten som verkar intressanta så nu får vi hålla tummarna. Det är en rätt svår trio att hitta bete till med två valacker på 17 och 9 samt en 2-årig hingst.
Därefter åkte vi till vårt hemmastall och fixade och påtade allt vad stallsysslor heter och sedan tog vi en härlig uteritt. Mestadels var det faktiskt sol och himla mysigt! Jag tränade galoppfattningar och galoppombyten med Alfie samtidigt som mamma tränade avspändhet och låg form i typ arbetstrav med Javve.
Okej, nu har jag även satt ihop en video från dagens "pass" med Danne. Innan jag gjorde filmen tänkte jag att han idag tagit priset som jordens bråkstake. Men helt ärligt, så farligt tycker jag inte att det är! Med tanke på att han är två och vi går förbi en hage med brunstiga och livsglada ston räknas han nog inte som en vidare bråkstake.
Nu, 23.40, ska jag gå och lägga mig så jag kan gå upp och ha dressyrträning 06.30-8, tagga!
Kommentarer
Skicka en kommentar