Terrängträningar... och en dålig nyhet
Hej!
Igår åkte vi inte på hoppträningar så som vi brukar göra på onsdagar. Min hopptränare är nämligen i Skåne för att hennes barn ska tävla och träna fälttävlan. Däremot korsade vi hela Stockholm i rusningstrafik för att åka på terrängträning istället. Både Alfie och Javve var med.
Jag blev påmind om hur en liten, till synes obetydlig, detalj kan ha så stor påverkan, ungefär så som när en justering av ridningen på micro-nivå kan göra så stor skillnad i slutänden. Jag glömde nämligen hjälmen!
...
Panik panik! PANIK!
Det finns ingen chans i världsrymden att rida utan hjälm, speciellt inte en terrängträning, men det kändes SÅ surt att ha åkt så långt med båda hästarna bara för att moloket åka hem igen. Men jag fick snilleblixten att ringa Helena, min tränare, och som tur var hade hon inte hunnit åka än OCH hade dessutom en hjälm i exakt min storlek! Phu! Jag skulle få rida åtminstone.
Denna lilla fadäs innebar ju dock att jag inte kunde värma upp med Alfie, trots att vi var där ca 45 min innan träningen började. Tack och lov har vi alltid longerlinor i bussen (ifall vi vill tömköra Danne när vi åker på hoppträningsonsdagar) så jag kunde åtminstone longera honom så han var lite varm i kroppen. Tyvärr är Alfie oerhört bekväm av sig, och vi hade ingen longerpisk med så det var nog mest mina läppar som blev uppvärmda av alla smackningar snarare än att Alfie började arbeta.
I början red jag ganska ofokuserat och lite omedvetet i min kropp så att säga. Jag hade inte perfekt timing på mina hjälper och jag var inte hundra procent stabil och balanserad i min position. Armbågarna åkte ut från kroppen och jag hade honom inte tillräckligt mellan skänkel och hinder, eller framme för egentligen någon hjälp. Alfie är i grund och botten ganska lat av sig och gör ingenting frivilligt, så när jag nu inte red jättebra arbetade han inte genom kroppen. Han sprang mest fort, men utan kraft, och lade in ett extra innan hindren och liksom "duttade" över. Av den anledningen fick jag vara på honom ganska mycket. Träningen med Alfie kännetecknades alltså av en ganska bekväm häst och en ryttare som inte riktigt hann varva ner och komma till arbetet ordentligt. Mot slutet blev han dock lite mer som vanligt, så det var ju skönt.
Tyvärr var det endast två grupper eftersom det var på en vardag, så jag fick rida båda hästarna direkt efter varandra. Det gjorde att det blir lite konstigt med mattider. Jag åt lunch vid halv 1 innan vi åkte till stallet, men träningarna ligger mellan 17-20 så det är svårt hinna äta någon gång på en vettig tid. Jag tänkte att det kanske var därför jag red lite sämre än vanligt. Därför tryckte jag i mig en Kit-Kat, i två tuggor bokstavligt talat, på ryggen på Javve när jag red från bussen. Att det endast var två grupper ledde till att även Javve fick relativt bristfällig uppvärmning...
Javve var väldigt jobbig i början, vilket säkert hade att göra med att han inte fick uppvärmning på samma lugna sätt som han brukar. Han ansåg nog att rutinerna var inte som de brukar. Han var väldigt uppjagad och stressad kändes det som och var väldigt emot handen i början. Efter ett par varv fick jag dock honom väldigt lydig och avspänd. Jag insåg att jag har ridit med ett för starkt säte på honom! När jag bara väldigt lätt åkte med i hans rörelse blev det inte alls samma spändhet och drag i tygeln med mera. Det var väldigt trevligt! Vi växlade till och med upp lite, eftersom han var så lydig, och red i en lite större galopp. Idag tog han oxern innan banken väldigt fint, han tog ett stort flott språng men balanserade ändå upp sig i nedförsbacken! Han har också, tro det eller ej, varit draghjälp åt en annan häst på banken. Det måste ändå räknas som någon sorts merit. Dessutom har han tagit nedhoppet vid vattnet i galopp idag och då fanns inga tendenser att gå åt sidan till kompisarna så som han gjorde förra gången. Däremot var han lite tittigare idag och blev rädd för några bommar som låg på marken och en vattenpöl... Ett hinder stannade han på några gånger. Vissa gånger var det för att han var tittig, men några gånger var det för att jag red alldeles för passivt! Samtidigt vill jag inte rida för "aggressivt" mot just det hindret för Javve stannade rätt ordentligt på det på vår första terrängträning så jag trillade till och med av!
Dock var tekniken inte med oss alls idag! Mammas mobil dog stup i kvarten på grund av lite lågt batteri kombinerat med kallt och ruggigt väder så hon fick springa fram och tillbaka till bussen för att hinna ladda sin telefon medan de andra ryttarna i gruppen red! Sen krånglar min dator av någon anledning hela tiden med det trådlösa nätverkskortet så internet kommer och går lite som det vill. Dessutom går det lite si så där att göra ett filmklipp av dagens träning...
Så till den tråkiga nyheten... Tina, min hopptränare, skrev till mig igår och sa att de behövt flytta en av deras hästar från hagen som Danne går i på grund av att han försöker rida på den. Det är en liten b-ponny så jag förstår verkligen att det inte känns så kul för dem. Men en sån här incident väcker frågan kring kastration. Är det värt att hålla honom som hingst? Ska vi ens försöka premiera honom? Är han så fin, eller är det bara att matte älskar sin lilla bäbis väldigt mycket? Å andra sidan har han väldigt fin stam, rör sig trevligt och verkar kunna bli en hyfsad hoppare därtill. Dock kostar det 16000 i bara anmälningsavgift för en hingstpremiering, och konkurrensen är hård!
Vad jag har förstått är det inte ovanligt att unghästar kan leka lite åt betäckningshållet, vilket verkar rätt rimligt så att de vet vad det är frågan om när det kommer till kritan. I naturen är ju deras primära mål med tillvaron att föröka sig så att träna på betäckning är med stor sannolikhet en "vanlig" lek. Jag vet att när lammen här i stallet leker hoppar de lätt upp på varandra bakifrån. Så det skulle alltså kunna vara en hård form av lek. Eller? Är detta tecken på att han inte kommer funka som hingst?
Dock är han fortfarande väldigt lätt att hantera, även när man går förbi stohagen etc., och trevlig i huvudet. Det vore synd att kastrera honom innan rådgivande hingstbedömningen åtminstone... Om de dömer ut honom då blir han dock en glad valack på direkten, det kan jag lova!
Hmm... Decision decision. Jag tror att jag ska kolla lite på om jag skulle kunna ta hem honom till mitt hemmastall tidigare än till hösten, då han här skulle gå med Alfie och Javve som båda är höga i rang och säkert skulle uppfostra Danne väl. Sen ska jag även nörda lite videor från bruksprovet och försöka bedöma om Danne skulle ha någon chans eller inte.
Igår åkte vi inte på hoppträningar så som vi brukar göra på onsdagar. Min hopptränare är nämligen i Skåne för att hennes barn ska tävla och träna fälttävlan. Däremot korsade vi hela Stockholm i rusningstrafik för att åka på terrängträning istället. Både Alfie och Javve var med.
Jag blev påmind om hur en liten, till synes obetydlig, detalj kan ha så stor påverkan, ungefär så som när en justering av ridningen på micro-nivå kan göra så stor skillnad i slutänden. Jag glömde nämligen hjälmen!
...
Panik panik! PANIK!
Det finns ingen chans i världsrymden att rida utan hjälm, speciellt inte en terrängträning, men det kändes SÅ surt att ha åkt så långt med båda hästarna bara för att moloket åka hem igen. Men jag fick snilleblixten att ringa Helena, min tränare, och som tur var hade hon inte hunnit åka än OCH hade dessutom en hjälm i exakt min storlek! Phu! Jag skulle få rida åtminstone.
Denna lilla fadäs innebar ju dock att jag inte kunde värma upp med Alfie, trots att vi var där ca 45 min innan träningen började. Tack och lov har vi alltid longerlinor i bussen (ifall vi vill tömköra Danne när vi åker på hoppträningsonsdagar) så jag kunde åtminstone longera honom så han var lite varm i kroppen. Tyvärr är Alfie oerhört bekväm av sig, och vi hade ingen longerpisk med så det var nog mest mina läppar som blev uppvärmda av alla smackningar snarare än att Alfie började arbeta.
I början red jag ganska ofokuserat och lite omedvetet i min kropp så att säga. Jag hade inte perfekt timing på mina hjälper och jag var inte hundra procent stabil och balanserad i min position. Armbågarna åkte ut från kroppen och jag hade honom inte tillräckligt mellan skänkel och hinder, eller framme för egentligen någon hjälp. Alfie är i grund och botten ganska lat av sig och gör ingenting frivilligt, så när jag nu inte red jättebra arbetade han inte genom kroppen. Han sprang mest fort, men utan kraft, och lade in ett extra innan hindren och liksom "duttade" över. Av den anledningen fick jag vara på honom ganska mycket. Träningen med Alfie kännetecknades alltså av en ganska bekväm häst och en ryttare som inte riktigt hann varva ner och komma till arbetet ordentligt. Mot slutet blev han dock lite mer som vanligt, så det var ju skönt.
Tyvärr var det endast två grupper eftersom det var på en vardag, så jag fick rida båda hästarna direkt efter varandra. Det gjorde att det blir lite konstigt med mattider. Jag åt lunch vid halv 1 innan vi åkte till stallet, men träningarna ligger mellan 17-20 så det är svårt hinna äta någon gång på en vettig tid. Jag tänkte att det kanske var därför jag red lite sämre än vanligt. Därför tryckte jag i mig en Kit-Kat, i två tuggor bokstavligt talat, på ryggen på Javve när jag red från bussen. Att det endast var två grupper ledde till att även Javve fick relativt bristfällig uppvärmning...
Javve var väldigt jobbig i början, vilket säkert hade att göra med att han inte fick uppvärmning på samma lugna sätt som han brukar. Han ansåg nog att rutinerna var inte som de brukar. Han var väldigt uppjagad och stressad kändes det som och var väldigt emot handen i början. Efter ett par varv fick jag dock honom väldigt lydig och avspänd. Jag insåg att jag har ridit med ett för starkt säte på honom! När jag bara väldigt lätt åkte med i hans rörelse blev det inte alls samma spändhet och drag i tygeln med mera. Det var väldigt trevligt! Vi växlade till och med upp lite, eftersom han var så lydig, och red i en lite större galopp. Idag tog han oxern innan banken väldigt fint, han tog ett stort flott språng men balanserade ändå upp sig i nedförsbacken! Han har också, tro det eller ej, varit draghjälp åt en annan häst på banken. Det måste ändå räknas som någon sorts merit. Dessutom har han tagit nedhoppet vid vattnet i galopp idag och då fanns inga tendenser att gå åt sidan till kompisarna så som han gjorde förra gången. Däremot var han lite tittigare idag och blev rädd för några bommar som låg på marken och en vattenpöl... Ett hinder stannade han på några gånger. Vissa gånger var det för att han var tittig, men några gånger var det för att jag red alldeles för passivt! Samtidigt vill jag inte rida för "aggressivt" mot just det hindret för Javve stannade rätt ordentligt på det på vår första terrängträning så jag trillade till och med av!
Dock var tekniken inte med oss alls idag! Mammas mobil dog stup i kvarten på grund av lite lågt batteri kombinerat med kallt och ruggigt väder så hon fick springa fram och tillbaka till bussen för att hinna ladda sin telefon medan de andra ryttarna i gruppen red! Sen krånglar min dator av någon anledning hela tiden med det trådlösa nätverkskortet så internet kommer och går lite som det vill. Dessutom går det lite si så där att göra ett filmklipp av dagens träning...
Så till den tråkiga nyheten... Tina, min hopptränare, skrev till mig igår och sa att de behövt flytta en av deras hästar från hagen som Danne går i på grund av att han försöker rida på den. Det är en liten b-ponny så jag förstår verkligen att det inte känns så kul för dem. Men en sån här incident väcker frågan kring kastration. Är det värt att hålla honom som hingst? Ska vi ens försöka premiera honom? Är han så fin, eller är det bara att matte älskar sin lilla bäbis väldigt mycket? Å andra sidan har han väldigt fin stam, rör sig trevligt och verkar kunna bli en hyfsad hoppare därtill. Dock kostar det 16000 i bara anmälningsavgift för en hingstpremiering, och konkurrensen är hård!
Vad jag har förstått är det inte ovanligt att unghästar kan leka lite åt betäckningshållet, vilket verkar rätt rimligt så att de vet vad det är frågan om när det kommer till kritan. I naturen är ju deras primära mål med tillvaron att föröka sig så att träna på betäckning är med stor sannolikhet en "vanlig" lek. Jag vet att när lammen här i stallet leker hoppar de lätt upp på varandra bakifrån. Så det skulle alltså kunna vara en hård form av lek. Eller? Är detta tecken på att han inte kommer funka som hingst?
Dock är han fortfarande väldigt lätt att hantera, även när man går förbi stohagen etc., och trevlig i huvudet. Det vore synd att kastrera honom innan rådgivande hingstbedömningen åtminstone... Om de dömer ut honom då blir han dock en glad valack på direkten, det kan jag lova!
Hmm... Decision decision. Jag tror att jag ska kolla lite på om jag skulle kunna ta hem honom till mitt hemmastall tidigare än till hösten, då han här skulle gå med Alfie och Javve som båda är höga i rang och säkert skulle uppfostra Danne väl. Sen ska jag även nörda lite videor från bruksprovet och försöka bedöma om Danne skulle ha någon chans eller inte.
Kommentarer
Skicka en kommentar